Vårt liv som serie
Min "karriär" som serietecknare började med att jag piffade upp mina små meddelanden till den skateboardåkande sonen med små teckningar.
(Han kunde inte göra så där (finns ju ingen loop) och han skulle inte väckas)
(Poängteras bör att han var myndig vid tillfället. Och ganska skötsam. Oftast.)
(Poängteras bör att han var myndig vid tillfället. Och ganska skötsam. Oftast.)
En tid senare hade vi den här lilla diskussionen,
och jag fick en ingivelse att teckna ner den:
Den glömdes bort i en låda ett par år och hittades nyligen,
när jag hade ett sånt där "rensaprecisalltihelalägenheten-ryck"
som kommer med jämna mellanrum (var tjugonde år varje år..typ).
som kommer med jämna mellanrum (var tjugonde år varje år..typ).
Sen var det bara att fortsätta teckna vår underbara vardag.. ;)
Fler porträtt
De här gjorde jag i gymnasiet för länge länge sedan.
Okänd man tecknad från ett foto.
Stevie Wonder.
En ny erfarenhet
Med undantag för någon oljemålning på gymnasiet för en evighet sedan,
har jag knappt hållit i en pensel, utan mest ägnat mig åt att teckna.
Nu ville jag testa akrylmålning och här är vad som blev av första försöket:
Dagen efter provade jag igen, lite mer på allvar, och fick till den här:
Det var otroligt kul, och definitivt inte sista gången jag höll i en pensel.
Två av mina älsklingar
Nyfödda lilla barnbarnet.
Några månader gammal, och badar hemma hos farmor och farfar.
Fina dottern.
Trollskogen
Närbilder:
Tecknad med blyerts, och färglagd med akvarell- och oljepennor.
Några bilder från utvecklingen av Trollskogen:
Räven är en tjockis, men i trollskogen är vi inte så kroppsfixerade som i människovärlden, så det gör inget.
Till slut fick den en ram och levererades till Sundsvall, till lilla barnbarnet.
